Kategori: Nyheter

Rekrytera assistenter

Att rekrytera personliga assistenter kan vara en utmanande process, särskilt när behovet är nytt och ovant. När jag först insåg att jag behövde personlig assistans, ville jag ta kontroll över rekryteringen redan på sjukhuset. Det kändes självklart att jag själv skulle välja vem som skulle vara nära mig i de mest intima och vardagliga stunderna.
Men istället fick jag höra att assistenter redan fanns på plats. Som ung, naiv och sjuk litade jag på det. Idag, 30 år senare, inser jag att min rätt till självbestämmande – en grundpelare i LSS (Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade) – fråntogs mig.

Kaos vid rekrytering av personliga assistenter

Den sommaren blev ett enda kaos. De ”utlovade” assistenterna fanns inte, och jag stod utan vägledning i att hitta rätt personer.
Hur rekryterar man en personlig assistent? Vad ska man ens leta efter? Framförallt vilka krav kan jag ställa?Jag kämpade med att beskriva mitt hjälpbehov, särskilt eftersom jag knappt själv ville acceptera det. Att acceptera mina nya livsvillkor kommer jag nog aldrig göra helt, men det tog säkert 8 år innan jag kom till att jag kunde förstå rent logiskt att assistansen var det enda sättet för mig att leva mitt liv på. Det gjorde det svårt att förklara för assistenterna vad jag faktiskt behövde hjälp med.
Det som gjorde det svårt var att också att jag inte riktigt visste vad jag skulle ställa för krav på assistenterna. Det som gjorde det ännu svårare att hitta rätt person eftersom jag inte hade klart för mig vilken typ av personlighet jag skulle trivas bäst med.

Misstag vid rekrytering – att hitta rätt personlig assistent

Rekryteringsprocessen blev ett experiment med blandade resultat. Jag visste inte vilka frågor jag skulle ställa under intervjuerna. Ett tidigt misstag var att i min annons nämna att jag var ryttare i landslaget och sökte kvinnliga assistenter med hästvana.
Det ledde till att de flesta som sökte var mer intresserade av att vara i stallet än att faktiskt arbeta som min personliga assistent i vardagen. Jag anställde i princip alla jag träffade, dels för att jag inte litade på min egen magkänsla, dels för att jag var konflikträdd.

Att tro att assistans är tillfällig – en vanlig fälla

En stor anledning till att rekryteringen misslyckades var min tro att assistansen var tillfällig. Jag intalade mig att jag snart skulle vara tillbaka i mitt gamla liv. Därför lade jag inte ner den tid och energi som krävs för att göra rätt rekryteringar av personliga assistenter.
Det första året gick jag igenom cirka 30 assistenter. Trettio! Varje gång hoppades jag att nästa skulle vara ”rätt”, men jag visste inte ens vad ”rätt” innebar.

Den stora förändringen – behovet av assistans dygnet runt

I januari 1997 förändrades allt. Jag behövde personlig assistans dygnet runt, inklusive vaken nattassistans. Det var en chock – en käftsmäll.
Jag ville fortfarande ha mitt privatliv, men valet stod mellan att ha nattassistans hemma eller stanna på sjukhus. Jag valde assistans, men det var en tung insikt att acceptera att en person alltid skulle finnas i mitt hem, oavsett tid på dygnet.

Från kaos till självbestämmande – att ta kontroll över assistansen

Första 5 åren kan jag säga att jag helt lämnade över mitt hem och stora delar av mitt liv i assistenternas händer. Det innebar att jag tillät att assistenterna plocka och fixa i mitt som de ville i mitt hem. Jag orkade inte säga ifrån. Det blev inte mitt liv utan jag levde olika liv beroende på vem som jobbade. Jag levde inte – jag överlevde bara! Det enda jag hade kvar kontrollen över var att se till att få med mig rätt assistent på alla tävlingar och träningsläger med landslaget.
Det var först år 2001 som jag började återta makten över mitt liv och den resan var ingen dans på rosor… Det började med att jag ställdes inför att jag skulle plugga och föreläsningarna låg på eftermiddagen. Jag ställde krav på att assistenterna skulle komma ut till Södertörns Högskola när de började sitt kvällspass. Det blev tjafs i gruppen för de ansåg att deras arbetsplats var i mitt hem. Jag förklarade att deras arbetsplats är där jag befinner mig. 2 slutade pga det här. Jag hade fram till detta alltid sett till att vara hemma till det var assistentbyte. Idag förstår jag inte hur jag kunde leva på det sättet…

Lärdomar från att rekrytera personliga assistenter

• Var tydlig med dina behov – Beskriv exakt vad du söker i en assistent.
• Ställ rätt frågor vid intervjun – Säkerställ att assistenten är där för jobbet, inte bara för en del av din livsstil.
• Lita på din magkänsla – Om något känns fel, är det ofta rätt att gå vidare till nästa kandidat.
• Acceptera ditt behov – Att ha assistans handlar inte bara om att få hjälp, utan om att skapa ett fungerande liv.

Vid tangentbordet
Sahra Svenander
Assistansberättigad

Tidigare krönikor finns här. Del 1 och del 2

Vi har bevisat att IGS fungerade även utan tillgång till vårt eget schemasystem igsinternt.se.

Den 20/2 låg hela vårt schemasystem nere i 20 timmar. Detta på grund av en stor driftstörning hos leverantören Allevi. För administrationen innebar det att vi inte kom åt schemat för våra kunder eller andra viktiga dokument som krävs för att vi ska kunna bistå assistenter och kunder med korrekt, aktuell information.
För assistenter och kunder blev det kanske lite oro över att man var osäker på om rätt assistent ska komma, osv. Men allt rullade på utan några problem. Ett sms skickades till alla assistenter där det påpekades att det var av stor vikt att de höll koll på när de ska jobba.
Att inte en enda avvikelsen rapporterades i samband med denna driftsstörning är ett bra kvitto på ett fungerande samarbete. Dessutom är nu IGS bättre utrustad för att bemöta liknande driftstörningar i framtiden. För en del åtgärder har ju vidtagits efter denna incident …

Som bekant är Sveriges nationella krisarbete baserat på tre grundprinciper:
”Ansvarsprincipen: Den som har ansvar för en verksamhet under normala förhållanden ska ha det också under en krissituation.
Likhetsprincipen: Under en kris ska verksamheten fungera på liknande sätt som vid normala förhållanden – så långt det är möjligt.
Närhetsprincipen: En kris ska hanteras där den inträffar och av dem som är närmast berörda och ansvariga.”

Under åtminstone 20 timmar sattes IGS förmåga till krishantering på prov…

Vi vill tacka alla assistenter för att ni bevisat att vi tillsammans får assistansen att fungera även under oförutsedda driftstörningar.

Med vänliga hälsningar,
Administrationen på IGS Assistans AB

Fler nyheter finns här

Orimliga återkrav måste ses över nu! Det säger Christoffer Bergenblock, C, till Assistanskoll.

Den senaste veckorna har man kunnat läsa om Maria Andersson som har fått ett återkrav från Försäkringskassan på 1,2 miljoner.Återkravet avser assistansersättning som Försäkringskassan nu anser hon inte haft rätt till. Artikeln i DN finns att läsa här. Hon jobbade halvtid ett tag under 2014, men var tvungen att avsluta anställningen vilket Försäkringskassan visste eftersom hon fick sjukersättning. Hon är egen arbetsgivare för sina assistenter. Det innebär att hon blir privat återbetalningsskyldig. Försäkringskassan har gått 10 år bakåt i tiden och hävdar väsentligt ändrade förhållande. Men hon hade lika många timmar före, under och efter hon jobbade.

Christoffer Bergenblock, C, har ställt frågan till socialtjänstministern Camilla Waltersson Grönwall om hon avser att förtydliga reglerna för återkrav vad gäller personlig assistans. Många av Försäkringskassans återkrav grundar sig på felaktigheter i deras egen handläggning. Det behövs tydliga regler som regeringen måste se till sätta upp. Det bör endast vara vid bedrägeri och kriminalitet som återkrav kan vara aktuellt.

Artikel på Assistanskoll finns att läsa här.

Källa Assistanskoll

Fler nyheter hittar du här.

IGS Assistans AB verkar inom lagens ramar. Detta förhållningssätt genomsyrar varje beslut som fattas och varje handling som vidtas i bolaget. Med speciellt eftertryck vad gäller att motverka fusk. Samma inställning förväntar sig och kräver IGS Assistans AB av dess kunder, anställda och andra intressenter. Fusket med assistansmedlen åsamkar samhället, företagen och inte minst den enskilde en i många fall oreparabel skada.

Av denna anledning har IGS Assistans AB tagit fram en intern rutin för utredning och anmälan av misstänkt systematiskt och överlagt fusk. Enligt rutinen ska IGS Assistans AB vid misstanke om missbruk av assistansmedlen sätta igång en utredning utan obefogat dröjsmål av det enskilda fallet för att bedöma orsaker till missbruket. Dvs. om det berott på den mänskliga faktorn eller varit överlagt. Samt systematiken och omfattningen av det misstänkta missbruket av assistansersättningen.

Syftet med denna rutin är således följande:

• att motverka organiserad brottslighet inom välfärden i allmänhet och assistansbranschen i synnerhet;
• att säkerställa att medlen såsom assistansersättning och andra ersättningar från det allmänna används ändamålsenligt dvs. att våra skatter används korrekt;
• att bidra till en mer nyanserad och rättvis bild av assistansanordnarens förhållningssätt till och arbete mot fusk;
• att sätta IGS Assistans AB på Sverigekartan som ett föredömligt seriöst och professionellt assistansbolag gällande motverkan av denna samhällsåkomma;
• att stå i framkanten för en sund, ansvarsfull och rättsligt tillåten konkurrens mot och med andra aktörer i assistansbranschen genom att följa tydliga, nedskrivna spelregler;
• att förekomma ekonomisk skada i form av exempelvis återkrav som kan drabba den enskilde och/eller bolaget hårt; samt sist men inte minst:
• att det ska vara bestämt från allra första början och i alla led gentemot kunder, anställda och andra intressenter att IGS Assistans AB iakttar rådande lagstiftning, utgår från vedertagna etiska principer och därmed inte accepterar korruptions- och mutbrott.

För fler nyheter klicka här.

IGS meddelar gladeligen att bolaget vann upphandlingen som Salems kommun utlyste i september 2024. Upphandlingen avser personlig assistans på entreprenad. Utdelningsbeslutet tillkännagavs i november samma år.
I praktiken innebär det att IGS ska tillhandahålla personlig assistans enligt socialförsäkringsbalken eller enligt 9 § 2 p LSS för barn, ungdomar och vuxna bosatta i Salems kommun vilka valt kommunen som assistansanordnare.

Förberedelser och arbete kring upphandlingen har varit energikrävande, men desto mer lärorika. Engagemang, gemenskap och kunskap har varit honnörsord under resans marsch. IGS känner verkligen vind i seglen och ser fram emot att vara med i nya upphandlingar.
En verksamhetsövergång har framgångsrikt genomförts tillsammans med Salems kommun under årsskifte. Det har resulterat i att IGS kundbasis och antal nyanställda växer markant.
Självfallet kommer IGS att tillhandahålla även dessa kunder en personlig assistans av högsta kvalitet och deras assistenter bästa möjliga arbetsmiljö. Målet är ju alltjämt att IGS förblir en stabil och pålitlig assistansanordnare för både gamla samt nya kunder och anställda.

Grattis hela IGS!

I en artikel artikel på Assistanskoll framgår att från 2024 ändrade rutiner gällande assistansbeslut. Man har upphört att ge assistansberättigade tidsbegränsade beslut inom både LSS och SoL. För de allra flesta sker inga större förändringar på ett år. De allra flesta har samma hjälpbehov i år som förra och dessförinnan osv. En lättnad för alla assistansberättigade med kommunala assistansbeslut. Nu slipper de oron det innebär att varje år få sitt beslut omprövat. För handläggarna innebär det att de kan lägga fokus på att göra vettiga utredningar för nya brukar. Däremot ska de assistansberättigade som har diagnoser som kan förbättras eller försämras följas upp tätare. Det här blir bättre för alla inblandade. Fram till 2024 omprövades kommunala assistansbeslut varje år. Det är oerhört stressande för den enskilde att inte riktigt veta hur nästa beslut kommer se ut. För att inte tala om man lägger onödiga pengar på utredningar där förändringar av behov av assistans är osannolikt. Nu kommer man bara göra tätare omprövningar där det är troligt att behovet förändras åt något håll.

Artikeln finns att läsa här!

Källa Assistanskoll

För med intressant läsning klicka här !

Vansbro kommun visar att rättspraxis spårat ut helt, säger Bo Gunnar Karlsson till Assistanskoll. Kommunen har tagit in en extern konsult för att hjälpa till med handläggning av beslut om assistans. Denna konsult har gjort omprövningar utan att träffa den det gäller. Hen har inte pratat med anhöriga eller assistenter innan man fattar beslut om indragen assistans. Man har inte begärt in läkarintyg som är en viktig del av handläggning av . Ett exempel är en man som hade assistans dygnet runt i över 20 år. Konsulten gjorde omprövning av beslutet och kom fram till att mannen inte längre har rätt till assistans. Kommunen förslag var att mannen kunde flytta till ett gruppboende som ligger 16 mil från nuvarande hemort. Hans föräldrar jobbar nu i skift för att han inte ska behöva lämna sin trygghet och bo kvar i sin lägenhet.

Det finns massor av liknande beslut som visar på hur dagens rättspraxis fullständigt

Läs gärna artikeln här!

Källa Assistanskoll

För fler information om personlig assistans kolla våra nyheter

Resan började lite skakigt

När jag precis skulle börja njuta av den frihet som assistansen gav mig, ställdes allt på ända. Min hälsa försämrades dramatiskt. Jag fick muskelkramper och blev snabbt sämre. Detta var förbryllande. En CP-skada ska inte försämras normalt inte på det sättet som jag försämrades. Ingen förstod vad som hände. Kramperna gjorde att jag tappade talförmågan och styrkan i kroppen. Försämringen gick så fort att jag blev inlagd på neurologavdelningen för utredning och behandling.
När jag skrevs in på Huddinge sjukhus klarade jag av att göra mycket själv . Jag kunde klä av och på mig, sköta min hygien och andra grundläggande behov. Jag kunde till och med gå kortare sträckor inomhus. Men bara några veckor senare var jag nästan helt orörlig. Jag kunde inte ens lyfta armarna från rullstolens armstöd. Jag förstod att jag mådde dåligt, men inte hur allvarligt det var. När jag till slut frågade läkaren hur mycket sämre han trodde att jag kunde bli, svarade han uppriktigt: ”Vi vet inte om du överlever om vi inte hittar en behandling som stoppar försämringen.”
Jag var bara 22 år, och i mitt huvud var jag odödlig. Orden gick in i mina öron men inte in i mitt medvetande. Vilket jag nu såhär i efterhand tror var ren överlevnad. Jag kunde inte ta in det samtidigt som jag planerade för kommande tävlingar och träningsläger med landslaget under tiden jag var på sjukhuset.

Tillbaka hem – och kaoset börjar

Efter fyra månader på sjukhuset var det dags att åka hem. Jag hade blivit något bättre sedan jag var som sjukast men jag behövde betydligt mer assistans än tidigare. Handläggaren från Försäkringskassan, som bara ett halvår tidigare bedömt mitt behov till åtta timmar per dygn, beslutade nu om 16 timmar. Både Försäkringskassans handläggare och chefen för assistansen blev tagna över mitt försämrade tillstånd. På den tiden gick det faktiskt att ha en vettig dialog med Försäkringskassan.
Jag ville börja rekrytera assistenter redan under sjukhusvistelsen, men chefen för assistansen försäkrade mig att det fanns personal redo att börja direkt när jag kom hem. Jag var skeptisk men litade på henne.
Det var ett misstag.
Hemma väntade fullständigt kaos. Det var sommar och bara dagar före midsommarhelgen. Planeringen för mitt behov av assistans var i princip obefintlig. Chefen trodde hon kunde omfördela befintlig personal hur som helst. Resultatet blev att jag ofta blev liggande i sängen – inte för att jag behövde vila, utan för att ingen hade tid att hjälpa mig upp. Sängen var den säkraste platsen om jag skulle få en kramp eller behöva använda mitt röststyrda larm.
Ibland kunde det ta upp till två timmar innan någon dök upp för att hjälpa mig. Friheten som assistansen skulle ge mig blev till dess raka motsats.

Ett system i spillror

Under sommaren hade jag dagar där upp till åtta olika personer var hos mig – på en och samma dag. Jag fick inte välja vilka som skulle arbeta hos mig, och min integritet blev totalt ignorerad. Personalen pratade öppet om mig med varandra, och nya ansikten som jag aldrig träffat förut kom in i min lägenhet och sa saker som:
”Jag hörde att A, B eller C…”
Information jag delat i förtroende med en person spreds som skvaller bland personalen. Min starka integritet gjorde detta oerhört svårt att hantera. Mitt liv blev ett samtalsämne för hela personalgruppen.
Till slut fick jag nog och skrev ett brev till socialchefen där jag berättade om hur katastrofal min sommar varit. Chefen för assistansen blev inte glad och kallade mig till ett möte. Hon sa att om jag inte var nöjd kunde jag byta enhet. Det skulle inte lösa grundproblemet, men jag sa att jag kunde byta. För mig spelade det ingen roll bara jag fick den assistans jag hade rätt till.
Men det blev värre.

Ett svek som svider än idag

När jag bytte enhet inträffade något som jag aldrig glömmer. Chefen för den tidigare enheten skickade ett brev till min närmaste assistent Helene. Där stod det att hon blivit ”för nära” mig och att detta inte var tillåtet. Helene fick två val: att fortsätta arbeta hos mig under ett avtal som gav minimala rättigheter och ingen anställningstrygghet, eller stanna kvar på enheten med sitt fasta jobb.
Helene ville egentligen stanna hos mig men vågade inte riskera sin anställning. Jag stod där, utan min viktigaste assistent, när jag som mest behövde henne. Det var ju precis när jag började rekrytera assistenter och bygga upp en grupp där Helene hade varit stor hjälp med introduktionen av nya som hon togs ifrån mig. Det gynnade ingen.
Vi hade inte kunskap om våra rättigheter och avtal, så vi kunde inte ifrågasätta beslutet. Chefen utnyttjade till fullo att vi var unga och inte orkade kolla vad som gällde.

Reflektioner

Den här perioden av mitt liv lärde mig att system som är till för att ge stöd ofta är otillräckliga och ibland direkt skadliga. Jag kämpade för min rätt att ha ett värdigt liv, och det blev en lärorik men smärtsam resa. Assistansen, som skulle ge mig frihet, blev till en början en boja. Men jag vägrade acceptera situationen. Jag hade egentligen inget annat val än att fortsätta kämpa för att få assistans som jag hade rätt till.

Vid tangentbordet

Sahra Svenander

Assistansberättigad

Bo Gunnar Karlsson som har en son med assistans säger till Assistanskoll att omprövningsstoppet gjorde att det blev ett ”assistanslotteri”. Vinnare blev de som fick behålla sin assistans och förlorarna blev de som åkte ur assistansen. De som vann var de som har kvar assistansersättningen efter omprövningsstoppet. De som förlorade sin assistans innan stoppet blev de stora förlorarna. Bo Gunnar påpekar att det har gått 7 år sedan omprövningsstoppet som skulle vara tillfälligt. Att ett tillfälligt stopp ligger kvar efter 7 år visar på politikernas ointresse assistansen. Det finns flera exempel på att man från politiskt håll försökt åtgärda problemen.T ex andning och sondmatning och Stärkt assistans som ju skulle ge ett antal tusen nya assistansberättigade. Men Försäkringskassan har gjort helt andra bedömningar och tolkat lagen på ett helt annat sätt än lagstiftarna tänkte. Det innebär att anledningen till omprövningsstoppet kvarstår vilket är oerhört stressande för de som har assistansersättning eftersom Försäkringskassan nu börjar tala om att återinföra omprövningarna.

Läs gärna artikeln här!

Källa Assistanskoll

Försäkringskassan gjorde ett oanmält hembesök hos en assistansberättigad som inte ville släppa in handläggarna. Men de hävdade att de hade rätt att få tillgång till hennes hem. Anledningen var att de fått en anonym anmälan om oegentligheter i assistansen. Kvinnan som utsattes för detta beskriver i sin anmälan att handläggarna uppträdde på ett sätt som kändes obehagligt. Hon ifrågasatte om de hade rätt att gå in i hennes bostad oanmält. De svarade att de hade rätt till det. Kvinnan och hennes man svarade på alla frågor de fick,. JO skriver i sitt beslut att Försäkringskassan har ingen rätt att gå in någons bostad oanmält. De måste ha ett samtycke av den det gäller.

Här finns artikeln att läsa!

Källa Heja Olika