Den ekonomiska situationen inom personlig assistans har nått en kritisk nivå. Assistansersättningen har under lång tid inte följt den faktiska kostnadsutvecklingen. Konsekvensen är att assistansanordnare, personliga assistenter och brukare nu sitter fast i ett system som blir allt mer ohållbart. Därför har Fremia, Vårdföretagarna och SKR nyligen skickat en tydlig och kraftfull skrivelse till finansminister Elisabeth Svantesson där de kräver en omfattande och långsiktigt hållbar höjning av assistansersättningen.
Assistansersättningen urholkas sedan över ett decennium
Under det senaste decenniet har assistansersättningen tappat i värde. Allt fler seriösa assistansanordnare överväger nu drastiska åtgärder. Många säger att de inte längre kan följa kollektivavtalen för personliga assistenter, och flera har redan lagt ned sina verksamheter eftersom ekonomin helt enkelt inte går ihop.
Denna utveckling är djupt oroande. Anordnarna utgör en central del av infrastrukturen för personlig assistans. När de tvingas stänga riskerar tusentals personer med funktionsnedsättning att förlora den assistans de behöver för att leva ett tryggt, självständigt och värdigt liv.
Det saknas 40 kr per timme för att täcka kollektivavtalade löner
Ett av de största problemen är att assistansersättningen inte täcker de kollektivavtalade löneökningarna. I dag saknas omkring 40 kronor per assistanstimme bara för att klara lönekostnaderna – innan man ens räknar in andra helt nödvändiga kostnader.
Detta tvingar anordnare att välja mellan att bryta mot kollektivavtal eller driva verksamheten med ständiga förluster. Inget av alternativen är acceptabelt, och båda skadar både arbetsmarknaden och kvaliteten i personlig assistans.
Det verkliga underskottet är 44 kronor per timme
När man inkluderar alla centrala kostnadsposter – löner, sociala avgifter, OB‑ersättning, sjukfrånvaro, kompetensutbildning, administration, arbetsledning och omkostnader – växer underskottet ytterligare. Det totala gapet ligger nu på cirka 44 kronor per assistanstimme.
Det är ett strukturellt underskott som ingen verksamhet kan effektivisera sig bort från. Oavsett hur välskött en assistansverksamhet är går det inte att driva den med dagens ersättningsnivå utan att tumma på kvalitet eller personalens villkor.
Funkisrörelsen fortsätter att driva på förändring
Funkisrörelsen har under flera år bedrivit ett omfattande och engagerat påverkansarbete. Organisationer, brukarföreträdare och anhöriga har gång på gång varnat politikerna och försökt få dem att förstå allvaret i situationen. Deras budskap är tydligt:
När assistansersättningen inte följer kostnadsutvecklingen riskerar hela den personliga assistansen att falla samman.
Trots varningarna har utvecklingen fortsatt åt fel håll. Gapet mellan de verkliga kostnaderna och statens ersättning är nu så stort att reformer inte längre kan vänta.
Sverige står inför ett avgörande vägval
Om Sverige vill behålla en stark, tillförlitlig och rättssäker personlig assistans enligt LSS måste politiken agera omedelbart. En långsiktig och kostnadstäckande höjning av assistansersättningen är inte bara önskvärd – den är nödvändig för att systemet ska överleva.
Det handlar om att säkra:
- möjligheten att följa kollektivavtal
- rimliga arbetsvillkor för personliga assistenter
- stabila förutsättningar för assistansanordnare
- trygghet och självbestämmande för personer med funktionsnedsättning
Utan en snabb och tydlig höjning kommer fler verksamheter att stänga, fler assistenter att lämna yrket och fler brukare att förlora den trygghet de har rätt till.
Källa: Heja Olika
Fler nyheter klicka här




