Rekrytera assistenter
Att rekrytera personliga assistenter kan vara en utmanande process, särskilt när behovet är nytt och ovant. När jag först insåg att jag behövde personlig assistans, ville jag ta kontroll över rekryteringen redan på sjukhuset. Det kändes självklart att jag själv skulle välja vem som skulle vara nära mig i de mest intima och vardagliga stunderna.
Men istället fick jag höra att assistenter redan fanns på plats. Som ung, naiv och sjuk litade jag på det. Idag, 30 år senare, inser jag att min rätt till självbestämmande – en grundpelare i LSS (Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade) – fråntogs mig.
Kaos vid rekrytering av personliga assistenter
Den sommaren blev ett enda kaos. De ”utlovade” assistenterna fanns inte, och jag stod utan vägledning i att hitta rätt personer.
Hur rekryterar man en personlig assistent? Vad ska man ens leta efter? Framförallt vilka krav kan jag ställa?Jag kämpade med att beskriva mitt hjälpbehov, särskilt eftersom jag knappt själv ville acceptera det. Att acceptera mina nya livsvillkor kommer jag nog aldrig göra helt, men det tog säkert 8 år innan jag kom till att jag kunde förstå rent logiskt att assistansen var det enda sättet för mig att leva mitt liv på. Det gjorde det svårt att förklara för assistenterna vad jag faktiskt behövde hjälp med.
Det som gjorde det svårt var att också att jag inte riktigt visste vad jag skulle ställa för krav på assistenterna. Det som gjorde det ännu svårare att hitta rätt person eftersom jag inte hade klart för mig vilken typ av personlighet jag skulle trivas bäst med.
Misstag vid rekrytering – att hitta rätt personlig assistent
Rekryteringsprocessen blev ett experiment med blandade resultat. Jag visste inte vilka frågor jag skulle ställa under intervjuerna. Ett tidigt misstag var att i min annons nämna att jag var ryttare i landslaget och sökte kvinnliga assistenter med hästvana.
Det ledde till att de flesta som sökte var mer intresserade av att vara i stallet än att faktiskt arbeta som min personliga assistent i vardagen. Jag anställde i princip alla jag träffade, dels för att jag inte litade på min egen magkänsla, dels för att jag var konflikträdd.
Att tro att assistans är tillfällig – en vanlig fälla
En stor anledning till att rekryteringen misslyckades var min tro att assistansen var tillfällig. Jag intalade mig att jag snart skulle vara tillbaka i mitt gamla liv. Därför lade jag inte ner den tid och energi som krävs för att göra rätt rekryteringar av personliga assistenter.
Det första året gick jag igenom cirka 30 assistenter. Trettio! Varje gång hoppades jag att nästa skulle vara ”rätt”, men jag visste inte ens vad ”rätt” innebar.
Den stora förändringen – behovet av assistans dygnet runt
I januari 1997 förändrades allt. Jag behövde personlig assistans dygnet runt, inklusive vaken nattassistans. Det var en chock – en käftsmäll.
Jag ville fortfarande ha mitt privatliv, men valet stod mellan att ha nattassistans hemma eller stanna på sjukhus. Jag valde assistans, men det var en tung insikt att acceptera att en person alltid skulle finnas i mitt hem, oavsett tid på dygnet.
Från kaos till självbestämmande – att ta kontroll över assistansen
Första 5 åren kan jag säga att jag helt lämnade över mitt hem och stora delar av mitt liv i assistenternas händer. Det innebar att jag tillät att assistenterna plocka och fixa i mitt som de ville i mitt hem. Jag orkade inte säga ifrån. Det blev inte mitt liv utan jag levde olika liv beroende på vem som jobbade. Jag levde inte – jag överlevde bara! Det enda jag hade kvar kontrollen över var att se till att få med mig rätt assistent på alla tävlingar och träningsläger med landslaget.
Det var först år 2001 som jag började återta makten över mitt liv och den resan var ingen dans på rosor… Det började med att jag ställdes inför att jag skulle plugga och föreläsningarna låg på eftermiddagen. Jag ställde krav på att assistenterna skulle komma ut till Södertörns Högskola när de började sitt kvällspass. Det blev tjafs i gruppen för de ansåg att deras arbetsplats var i mitt hem. Jag förklarade att deras arbetsplats är där jag befinner mig. 2 slutade pga det här. Jag hade fram till detta alltid sett till att vara hemma till det var assistentbyte. Idag förstår jag inte hur jag kunde leva på det sättet…
Lärdomar från att rekrytera personliga assistenter
- Var tydlig med dina behov – Beskriv exakt vad du söker i en assistent.
- Ställ rätt frågor vid intervjun – Säkerställ att assistenten är där för jobbet, inte bara för en del av din livsstil.
- Lita på din magkänsla – Om något känns fel, är det ofta rätt att gå vidare till nästa kandidat.
- Acceptera ditt behov – Att ha assistans handlar inte bara om att få hjälp, utan om att skapa ett fungerande liv.
Vid tangentbordet
Sahra Svenander
Assistansberättigad
Tidigare krönikor finns här. Del 1 och del 2
