Det är drygt 7 månader sedan valet och en månad sedan den nya regeringen bestående av L, KD, M med stöd av SD. Innan valet var i alla fall 3 av dessa partier (KD, L och SD) väldigt tydliga med att de ville förbättra assistansen genom bl a en ordentlig höjning av schablonersättningen och se över behovsbedömningarna så hela det grundläggande behovet räknas i sin helhet och inte som bara vissa delar.
Vi var många som hoppades på att en ny regering skulle vilja visa att man menar det man säger under valrörelsen, men som vanligt sviker man sina väljare lika snabbt som man får makten. Så hur har det sett ut och hur ser jag på framtiden med assistansen?
Det var den borgerliga regeringen som år 2013 sänkte första gången från 3% till 1,8% som s-regeringen sedan sänkte till 1,5%. Så under 10 års tid har vi inte fått en ersättning som täcker de årliga löneökningarna Hur tänker makthavare oavsett vilka som styr att vi ska kunna få assistenter att söka jobb när vi inte kan ge löner som går att leva på? Det är idag svårare än någonsin tidigare att rekrytera till yrket personlig assistans och det är mycket pga den låga status som yrket personlig assistent alltid haft och nu kan vi inte ge assistenterna en lön de kan leva på.
Jag har suttit på flera Debattforum med representanter från samtliga riksdagspartier som säger sig förstå att det är ett stort problem att assistansersättningen släpar efter, men sen då? Hur det ska åtgärdas råder det olika meningar om…
Socialtjänstministern vill avvakta Huvudmannaskapsutredningen, vilket inte behövs eftersom schablonersättningen styrs av sittande regeringen och utredningen hade inte i uppdrag att se över schablonersättningen. Det finns ingen anledning att göra en utredning eller något annat som fördröjer en kraftig höjning av schablonersättningen till minst 350 kr per timme. När detta är genomfört bör schablonersättningen höjas med löneindex samt återgå till att följa inflationen som den gjorde fram till 2016 med undantag för några år där den ligger lägre. Detta för att vi ska ha en chans att fortsätta leva som andra…
Ett annat stort problem är att det idag är i princip omöjligt att få assistans beviljad, framförallt om man tillhör personkrets 3, av Försäkringskassan. Inte minst pga deras ibland inhumana och mycket integritetskränkande frågor, vilka vi inte kan bortse att svara på eftersom man då definitivt inte kommer beviljas assistansersättning. Hur dessa frågor ställs? Jo, det handlar t ex om man behöver assistans med toalettbesök. Så måste man förklara vad man behöver hjälp med från början till man är klar. Alltså måste man redogöra för hur länge och hur ofta man sitter på toa. Sen måste man räkna minuter som assistent har kroppskontakt (hud mot hud) för det är bara de ynka minuter som räknas som grundläggande behov, vilket gäller för samtliga integritetskänsliga behov.
Dessutom görs en rimlighetsbedömning kring tidsangivelse där det oftast inte tas hänsyn till att när man har en funktionsnedsättning innebär det att det tar betydligt längre tid för oss att gå på toa t ex. Försäkringskassans beräkning allt för ofta blir långt under verkligheten. Samtidigt vågar man inte ange ett för väl tilltagna tidsangivelser för det kan göra att Försäkringskassan kan misstänka ”fusk”, vilket leder mig in på nästa stora hot mot assistansen…
Återkrav!
Under 2017/2018 genomfördes stora manifestationer från hela funkisrörelsen då det var många som föll ur den statliga assistansen och endast 1 av 10 beviljades assistans vid första ansökan. Effekten av dessa manifestationerna blev att regeringen gick in med ett nödstopp för 2-årsomprövningarna som enligt LSS skulle göras av Försäkringskassan där väldigt många fick neddraget eller helt indraget beslut trots att hjälpbehovet är exakt samma som vid föregående beslut. Anledningen till att det skedde var att flera domslut från kammarrätten eller högsta förvaltningsdomstolen gav Försäkringskassan rätt att tolka LSS mycket snävt så att nästan ingen kommer upp i 20-timmarsgränsen av de grundläggande behov som är ett krav för att beviljas assistansersättning.
Att man stoppade omprövningarna var en nödvändig åtgärd, men då började Försäkringskassan använda en gammal dom som gav Försäkringskassan rätt att göra omprövningar som härrör från ett väsentligt ändrade förhållande… De har dock otydliga förklaringar på vad som ska räknas som ett väsentligt ändrade förhållande, men anser att vi som assistansberättigade eller assistansanordnare ska förstå att vi bör anmäla det.
Vad som har hänt är att assistansanordnaren ska vara en sorts kontrollinstans för att se till att beslutade timmar används exakt till det som står i beslutet. Förutom att det är mycket integritetskränkande att vi som är assistansberättigade ska behöva berätta för assistansanordnaren exakt vad vi gör, förväntas assistansanordnare ha koll på hur kundens liv ser ut!
Nu börjar röster höjas från alla håll i assistansen, där vi kräver att regeringen omgående ska gå in och sätta ett nödstopp för återkrav och indragna tillstånd från Försäkringskassan respektive IVO för att kunna ge alla parter klarhet kring t ex vad är ”väsentligt ändrade förhållande”, vems ansvar är det att kontrollera att beslutet används korrekt: Försäkringskassans, som har gjort utredningen eller assistansanordnarens, som egentligen ska kunna lita på Försäkringskassan?
Idag vågar man inte ibland ens göra något minsta lilla fel för att man är rädd för att bli misstänkt ”fuskare” och få ett återkrav. Det här är en undermedveten stress för, vad jag tror, alla som lever med assistans. Jag är själv en av dem som är orolig för att hamna i kläm med Försäkringskassa eftersom jag har sett att det räcker med att någon gör en anonym anmälan till Försäkringskassan för att bli av med allt = Bye bye till mitt liv!
Huvudmannaskapsutredningen var klar i mars 2023 och har lagt fram ett förslag på att staten blir ensam huvudman för assistansen. Förhoppningsvis kommer den här utredningen lösa några av problemen med dagens delade huvudmannaskap. I den här utredningen ligger många konkreta åtgärder för att säkerställa att det blir en betydligt bättre förutsättning att assistansen blir som det var tänkt igen. T ex tar man bort 20-timmarsgränsen (äntligen!), man ska titta på helheten kring det stöd man behöver, sjuklönekostnaden ska ingå med 4,35 kr i schablonersättningen (även om det är väldigt lågt räknat), alla som har ett kommunalt beslut om assistans idag kommer flyttas över till Försäkringskassan som inte kommer ha rätt att göra en egen utredning av utan man har samma timmar som tidigare.
Men just nu spelar det mindre roll om det här blir verklighet eftersom vi kanske inte överlever 3 år till… Med endast 1,5% höjning av schablonersättningen och en avtalsrörelse med ett riktmärke på 7,4% (som LO -förbunden landat på över 2 år) så kommer inte många ha råd att jobba som assistenter! Utan assistenter så finns ju inte personliga assistansen kvar så gör det möjligt för oss att fortsätta leva med rimliga villkor!
Nödstopp av återkrav och indragna tillstånd och höjd assistansersättning NU!!
Vid tangentbordet
Sahra Svenander
Kommunikatör, IGS Assistans AB
Assistansberättigad
Socialstyrelsen, Försäkringskassan och SCB