Debatten om personlig assistans kostnad fokuserar nästan alltid på utgifterna för assistansen. Betydligt mer sällan diskuteras vad det kostar när människor förlorar sin assistans och blir beroende av andra samhällsinsatser. När assistans dras in flyttas kostnaderna till kommuner, anhöriga, sjukförsäkringen och arbetsmarknaden. Om personlig assistans anses vara för dyr måste politikerna visa att alternativet verkligen är billigare.
När politiker diskuterar personlig assistans handlar debatten nästan alltid om kostnaden för assistansen. Miljarder hit och miljarder dit. Betydligt mer sällan diskuterar politiker vad det kostar när assistans inte beviljas, dras in eller successivt urholkas.
Det är ett märkligt perspektiv. Människor slutar inte behöva hjälp bara för att assistansen försvinner. Kostnaderna försvinner inte heller. De flyttas till andra delar av samhället: till kommunernas omsorgsverksamheter, till sjukförsäkringen, till anhöriga och till arbetsmarknaden.
Frågan borde därför inte vara vad assistansen kostar, utan vad det kostar när människor förlorar den.
En av Sveriges viktigaste arbetsmarknadsreformer
Personlig assistans är inte bara en välfärdsinsats. Den är också en av Sveriges mest underskattade arbetsmarknadsreformer. Den gör det möjligt för människor med omfattande funktionsnedsättningar att arbeta, studera, bilda familj och leva självständigt. Samtidigt gör den det möjligt för föräldrar, partners och andra anhöriga att fortsätta sina yrkesliv istället för att tvingas ta över ett omfattande omsorgsansvar.
När assistansen minskar riskerar därför inte bara den assistansberättigade att lämna arbetsmarknaden. Även anhöriga kan tvingas minska sin arbetstid eller lämna sina jobb helt. Resultatet blir färre människor i arbete, lägre skatteintäkter och ökade kostnader för sjukersättning, aktivitetsersättning och andra former av offentlig försörjning.
Men det är inte bara de assistansberättigade och deras familjer som påverkas. Personlig assistans är ett av Sveriges största yrken och sysselsätter tiotusentals personliga assistenter. Därtill kommer arbetsledare, samordnare, administratörer, lönehandläggare, ekonomer, HR-specialister och annan personal som får verksamheten att fungera.
När politiker talar om kostnaden för assistansen borde de samtidigt redovisa kostnaden för förlorade arbetstillfällen, minskade skatteintäkter och den kompetens som riskerar att försvinna från arbetsmarknaden.
Är problemet verkligen att personlig assistans är för dyr?
Forskning som jämfört personlig assistans med hemtjänst, boendelösningar och anhörigomsorg visar dessutom att personlig assistans vid omfattande behov inte är det dyraste alternativet. Tvärtom pekar flera beräkningar på att hemtjänst och olika boendelösningar ofta medför högre kostnader när samma nivå av stöd ska ges. Trots detta fokuserar debatten nästan alltid på kostnaden för assistansen, medan kostnaden för alternativen sällan redovisa. Politiker, myndigheter och utredare granskar kostnaden för personlig assistans in i minsta detalj, medan kostnaden för alternativen nästan aldrig redovisas.
Den kostnad som aldrig syns
Debatten missar dessutom ofta de mänskliga kostnaderna.
Personlig assistans handlar inte bara om praktisk hjälp i vardagen. Den handlar om självbestämmande, frihet och möjligheten att vara en del av samhället. Den som kan välja när man ska gå upp, arbeta, studera, träffa vänner eller bilda familj har också betydligt bättre förutsättningar att må bra psykiskt än den som ständigt är beroende av andras schema och beslut.
När människor förlorar kontrollen över sina liv ökar isoleringen, oron och den psykiska ohälsan. Även anhöriga påverkas när omsorgsansvaret växer och belastningen ökar.
Trots detta mäts nästan alltid kostnaden för assistansen, medan kostnaden för ökad psykisk ohälsa, minskat arbetskraftsdeltagande och växande anhörigbördor sällan diskuteras.
Vi diskuterar vad assistansen kostar, men inte vad den möjliggör. Vi räknar utgifterna, men glömmer intäkterna i form av arbete, skattebetalande, självständighet och delaktighet.
Den verkliga frågan
För mig handlar personlig assistans inte om en budgetpost.
Den handlar om möjligheten att leva mitt liv. Om att kunna arbeta, betala skatt, bidra till samhället och fatta egna beslut om min vardag. Om att kunna planera min framtid istället för att vara utlämnad åt andras beslut.
Därför blir debatten märklig när politiker talar om kostnaden för assistansen, men sällan om kostnaden för att människor förlorar den. Vi som har omfattande funktionsnedsättningar vet att vi kommer att kosta samhället pengar oavsett vilket system som används. Frågan är inte om vi kostar. Frågan är om samhället vill betala för självständighet, arbete och delaktighet eller för utanförskap, beroende och ökade omsorgsinsatser.
Om politikerna vill minska assistansen måste de också förklara vad som ska komma i stället.
Vem tar ansvar när fler människor tvingas lämna arbetsmarknaden?
Vem tar ansvar när anhöriga tvingas säga upp sig för att täcka upp där samhället dragit sig tillbaka?
Vem tar ansvar när psykisk ohälsa, isolering och beroende ökar?
Vem tar ansvar när kommunerna måste bygga ut boenden och andra omsorgsinsatser?
Vem tar ansvar för de arbetstillfällen som försvinner när assistenter, arbetsledare, samordnare och administrativ personal inte längre behövs?
Och framför allt:
Vem tar ansvar för de liv som blir mindre fria?
Det är lätt att räkna timmarna i ett assistansbeslut. Det är betydligt svårare att räkna priset för förlorad frihet.
Därför borde politiker som hävdar att personlig assistans är för dyr först svara på några enkla frågor:
Var finns kalkylen som visar att gruppbostäder, ökade kommunala insatser, växande anhörigomsorg och förlorade arbetstillfällen är billigare?
Var finns beräkningen som visar att det blir mer lönsamt när människor lämnar arbetsmarknaden och blir beroende av andra samhällsinsatser?
Och om dessa beräkningar saknas, hur kan politikerna då vara så säkra på att det är assistansen som kostar för mycket?
Vad är egentligen priset för att människor inte längre kan leva som andra – och vem är beredd att betala det?
Sahra Svenander
Assistansberättigad
Om författaren
Sahra Svenander är assistansberättigad och engagerad i frågor som rör personlig assistans, LSS, funktionsrätt och samhällsekonomiska konsekvenser av minskat stöd till personer med omfattande funktionsnedsättningar.