Personlig assistans bygger på självbestämmande. Personlig assistans ska ge människor makten att själva bestämma hur de vill leva och vem som ska ge stödet Men idag gör staten det riskabelt för många assistansanvändare att byta assistansanordnare. Resultatet blir att människor stannar kvar trots att de vill byta.
Hur hamnade vi här?
År 2022 beviljade Försäkringskassan 275 ansökningar om högre timbelopp. Tre år senare hade antalet sjunkit till 33..Samtidigt ökade avslagen kraftigt och bifallsandelen rasade från omkring 81 procent till cirka 22 procent.
Detta är inte en tillfällig svängning.
Det är ett systemskifte.
Kostnaderna har inte försvunnit
I sin egen vägledning beskriver Försäkringskassan fortfarande att högre timbelopp kan vara aktuellt när den försäkrade har särskilda kostnader för sin assistans. Försäkringskassan anger bland annat följande kostnader som skäl för högre timbelopp:
- särskild kompetens,
- utbildning,
- handledning,
- omfattande introduktion,
- arbetsledning,
- kostnader kopplade till arbete på obekväm arbetstid.
- OB-tillägg finns kvar.
- Nattarbete finns kvar.
- Helgarbete finns kvar.
Krav på arbetsledning, kompetensutveckling och dokumentation finns kvar.
Kostnaderna finns alltså kvar.
Det som verkar ha försvunnit är möjligheten att få ersättning för dem.
Två assistansberättigad – två verkligheter
Det mest anmärkningsvärda är att omkring 1 700 personer fortfarande har förhöjt timbelopp. Försäkringskassan uppger själv att antalet mottagare med högre timbelopp varit relativt stabilt över tid
Gamla beslut lever vidare. Försäkringskassan avslår samtidigt allt fler nya ansökningar.
Två personer med samma behov och samma kostnader kan få helt olika ersättning eftersom besluten fattades vid olika tidpunkter
Den ene får behålla sitt förhöjda timbelopp.
Den andre får avslag trots samma behov och samma kostnader.
Hur kan det vara förenligt med likabehandling och rättssäkerhet?
Staten har skapat en inlåsningseffekt
Här uppstår den kanske allvarligaste konsekvensen.
Många assistansberättigade med förhöjt timbelopp har haft sina beslut under lång tid. Men om de vill byta assistansanordnare uppstår en oro för att behöva genomgå en ny prövning där det förhöjda timbeloppet riskerar att försvinna.
Plötsligt blir valfriheten teoretisk.
En assistansberättigad kan uppleva:
- bristande kvalitet,
- hög personalomsättning,
- dåligt ledarskap,
- ekonomisk instabilitet hos anordnaren,
men ändå tveka att byta. Behoven är desamma. Kostnaderna är desamma.
Ändå riskerar den assistansberättigade att förlora sitt förhöjda timbelopp.
Utan för att staten har gjort det otryggt att lämna ett gammalt beslut bakom sig.
Det är svårt att beskriva detta som något annat än en indirekt inlåsningseffekt.
Förhöjt timbelopp borde följa brukaren – inte anordnaren
Det är här politiken måste börja tänka om.
Valfriheten inom personlig assistans urholkas när rätten till förhöjt timbelopp i praktiken riskerar att påverkas av vem som utför assistansen, trots att behoven är oförändrade
Den grundläggande frågan är enkel:
Varför ska någon riskera att förlora sitt förhöjda timbelopp enbart för att byta assistansanordnare?
När:
- behoven är desamma.
- assistansen utförs på samma tider.
- OB-kostnaderna är desamma.
- den faktiska kostnadsbilden är densamma.
Då borde ersättningen följa den assistansberättigade, inte organisationen.
För en procent av kostnaden
Det mest avslöjande i Försäkringskassans egen rapport är att det förhöjda timbeloppet endast motsvarar ungefär en procent av assistansersättningens totala kostnader. Samtidigt omfattas omkring tio procent av mottagarna av högre timbelopp.
Vi pratar:
- alltså inte om någon kostnadsexplosion.
- inte om ett hot mot statsbudgeten.
- om det system som är tänkt att skydda de personer vars assistans faktiskt kostar mer än genomsnittet.
Om inte ens denna grupp längre kan få tillgång till systemet måste man fråga sig om reglerna fortfarande fyller sitt syfte.
Till och med Försäkringskassan vill se en översyn
Det kanske mest anmärkningsvärda är att även Försäkringskassan själv har lyft behovet av en översyn av reglerna kring högre timbelopp och pekat på oklarheter och tillämpningsproblem i dagens system.
När både assistansberättigade, assistansanordnare och myndigheten ser problemen är det svårt att förstå politikens tystnad.
Politikerna måste svara
Politikerna måste nu besvara några mycket enkla frågor:
- Varför har bifallen till förhöjt timbelopp fallit från 275 till 33 på tre år?
- Varför ska samma behov bedömas olika beroende på när beslutet fattades?
- Varför ska assistansberättigade riskera att förlora sitt förhöjda timbelopp om de vill byta assistansanordnare?
- Varför ska ett system som bara motsvarar omkring en procent av assistansersättningens totala kostnader bli så svårt att använda? Om förhöjt timbelopp fortfarande behövs måste reglerna reformeras så att stödet fungerar i praktiken.
Om det inte längre behövs bör politikerna åtminstone vara ärliga med det.
Dagens situation är inte hållbar.
Förhöjt timbelopp finns fortfarande kvar i lagen.
Allt fler rapporterar att förhöjt belopp har försvunnit i verkligheten.
Vid tangentbordet
Sahra Svenander
Assistansberättigad